hiltonsuicide

Helvetesjävlarimigskithelvete vad arg man kan vara ibland. Detta kommer högst troligt vara ett ettrigt barnsligt inlägg om allt och ingenting. Politik och familjeliv.

Vad då "Vissa kan ju inte dela med sig!"? Jag delar med mig fullt mycket mer än vad vissa nu tror, barnsligt? Ja. Säg mig nu varför jag ska ställa upp får någon när ingen ställer upp för mig? Får jag ett bra svar så lovar jag dyrt och heligt att jag dricker en eller nej vänta, två flaskor tequila själv, kommer hem säkert och mår toppen dagen därefter samt att jag minns hela kvällen. Detta lär ju inte hända så..

Samt att man sitter och läser nyheter på allas vårat älskade AB.. Lägga pengar på att behålla lärare i skolor? Pff, shit the same. Men läkarvården då? Ska vi inte förbättra den? Icke, den kan dra åt helvete. Men äldrevården då? Nej nej nej. Nerladdning? Hah! Mer pengar åt de stora skivbolagen! Men vänta lite nu då, estetisk verksamhet borde väl vara en obligatorisk sak? Nej! Detta vill vi nu bara göra till en valbar kurs! Men herregud, vad händer med de som inte kan jobba och måste vara sjukskrivna? Helst ska de vara halvdöda för att få ut den lilla gnutta pengar man nu får.

Men vänta lite nu, vadan detta utfall? Jo, man blir så less på denna regering som bara bestämmer, utan att de ens tar hänsyn till folket och vad de vill. För det är väl vad demokrati handlar om, folkets vilja?

Men vart försvinner alla pengar Sverige har att röra sig med..? Tjaa, det är ju inte SÅ svårt att lista ut.

ARGH! Min dator är kaputt, finito, död som en torsk!
Vad som ledde till detta? Ingen aning whatsoever. Vi provade att byta datordelar samt skärm, inget funkade.
För att göra en lång förklaring kort så har jag inte en dator som funkar.
Förhoppningsvis så ska vi bygga ihop min dator på tisdag, så att jag kan återgå till det normala livet utan att bli så äckligt frustrerad över att datorn laggar ihop genom att gå in på vissa sidor.

Måh, ska sitta och nöta sönder alla spel som finns på mamma och pappas dator!

Så har man läst om världen ännu en gång, och jag finner den bara blir allt sjukare och sjukare.

Läste om den där 9-åringen som blivit våldtagen, gravid och vill ha abort, vilket är fullt förståeligt. I Brasilien är det olagligt med abort, men kan dock beviljas om personen i fråga har blivit våldtagen eller om det är livshotande. För flickan så gäller båda och läkarna kan göra det. Nu kommer vi till den lite mer sjuka delen. Den katolska kyrkan protesterar och de har stöd från vatikanen i Rom. Varför? För att de vill skydda ett liv.

Den här flickan har dock hela livet framför sig, barn ska få vara barn.

Då var det den 4:e åter igen, ångesten kommer krypandes sådär och man mår genast mycket sämre. Minsta lilla kan få en att gå upp i högvarv och bli förbannad.
Sitter dock och lyssnar på Israel "Iz" Kaʻanoʻi Kamakawiwoʻole's verision av Somewhere over the rainbow och tårarna sprutar.
Dock vet jag att ingenting kan hjälpa mig vid detta tillfälle, känner mig svag och hjälplös. Och nej jag attentionwhorar inte..

Jag tror jag har nått botten av botten.

Det är svårt att skriva sina tankar i ord, det kan bli fel och folk kan missupfatta och allt blir fel.
Men så kan man vara så övertydlig att det blir drygt att läsa, eller så otydlig att man inte ver hur man ska tolka det.
Men sen kan man nämna saker försent och det kan vara jävligt fel.

---

Efter att ha tagit en dusch, ätit sig mätt och ännu en gång läst ut Phonephucker så har man blivit någotlunda gladare.
Men det ändrar inte hur förbannat arg och äcklad jag är på vissa, vissa som inte ens förtjänar ens uppmärksamhet etc.

"There is plenty more fish in the sea. But you're in the desert, alone."

Underbara helvete, istället för att hålla käften kan man tala ut. Jag riktigt hatar när folk inte säger saker som kan tolkas på enbart ETT sätt, utan bara säger saker som man kan tolka på två sätt.
Sen att man kan vara så otroligt dum om man tänker tillbaka. Varför gjorde jag inte något sånt förut?

Varför händer sådant skit när man försöker gå vidare med sitt liv?
Så vidrigt less på allt och alla vider.