hiltonsuicide

Måste börja blogga åtminstone lite mer tror jag, händer inte allt för ofta ändå.

Idag var det friluftsdag, men det sket sig ju totalt då det var snö, kallt, vinter och dåliga valmöjligheter. Så jag intensivstädade mitt rum, ack så rent det kan bli, till min stora förvåning. Gick sedan ner till dollar med Petra och Angelica, införskaffade strumpor och lite annat kul tills på fredag! Funderade samtidigt på vad Petra ska få, sedan kom det som en uppenbarelse och hämnden ska bli ljuv.

Var med dom ett tag innan jag gick hem och städade ur garderoben, jag hittade t-shirts och tröjor jag inte sett på år och dar känns det som. Snö är förövrigt äckligt kallt, speciellt innanför kläder etc.

Jag vill ha en ordentlig dator, en som inte laggar sönder och är så seg att man av misstag stänger ner fel fönster etc. Allt i allt är det så man vill lägga sig ner på golvet och grina i ångest och hysteri efter 10 min av att ha suttit vid datorn. Det finns inte ens harpan och flashspel är omöjligt att spela då det laggar vidrigt mycket, mmorpg's kommer inte ens på talan då datorn troligen skulle explodera.

Provet idag gick rätt så bra. Jag kände att det inte gick käpprakt åt helvete för en gångs skull, historia är nog mer min grej! Bara det att jag säkerligen kunnat fokusera mer om jag nu hade min musik ändå, men fick iallafall inte. Fick skylla på läraren ifall provet gick snett sådär.
Var en rätt så slapp dag. Petra skrev SNOPP och en pil neråt på min mage. "Allt pekar på att jag är man."

Förövrigt helg, åh vad jag ska njuta av att sova hela dagarna, gå i ide! Vill bara sova igenom resten av vintern, kylan och snön tills våren kommer och all snö smälter, det blir varmare och nästan sommar!
Jag längtar..

Jag gillar dock Fridas grop! :'D

Jag har pluggat, jag har slitit, jag har bråkat med små bortskämda barn!
Jag har även fått lite "nya" jeans och två nya tröjor. Var förövrigt hemma och sjuk idag, en av anledningarna var att jag inte vill klassas som anorexiabarn utav skolsystern.

Ännu mer skumma saker har hänt på sistonde. Inte nog med att min "kontorsstol" har börjat vända sig mot min säng om nätterna, nej nej. Utan även att normalt så låser jag alltid toadörren när jag går dit, även om jag bara ska borsta tänderna eller sminka mig. Men likt förbannat om jag kollar bort från låset i en sekund, så kan det vara olåst nästa gång jag tittar tillbaka. Likaså om jag står i duschen, jag vet att jag har låst, men sedan kan jag upptäcka. "Shit, varför är dörren olåst?" Så måste jag gå och låsa igen.

Nej, nu ska jag sätta mig och intensivplugga. Det SKA gå bra för mig på provet imorron. Får jag inte minst G blir jag besviken på mig själv.

Lycka är datakunskap i ett iskallt klassrum med en handled som dampar.
Pilla lite i Excel för menigslöshetens skull.

Tog förövrigt hål i naveln igår kväll, mamma blev inte lika shockad som jag trodde hon skulle bli. Lite av en besvikelse nästan. Satt och åt glass med Petra, som hade tagit hål i tungan, skitsnyggt! :)
Resten av kvällen spenderades med att prata, gå till Angelica där även Liss var. Dom spelade kort, vilket var lite roande.

Jag inser att jag MÅSTE börja blogga mer.

Gårdagen spenderades genom att bara slappa och ha allmänt mys med syrran, Petra och Serena. Vi hade våra deep talks, flumstunder, tittade på Hjälp! ochhade det allmänt gott i soffan. Likt förbannat blev man tvungen att gå hem efter ett tag dock. Bara att gå och lägga sig då man var helt utmattad efter att ha sprungit ifrån folk.

Dagen har spenderats på skolan, vi hade en vikarie på matten, samhällen och ingen svenska alls! Vad fan, jag hade ju kunnat tagit sovmorgon! Flummade runt i livet som vanligt, filosofierade lite här och där. Stannade efter skolan slutat dock, varför förstår jag bara inte. Ett stycke Lina och ett stycke Markus flög dock ner i snön rätt så fort.

Just nu så måste jag luska ut hur jag ska välja på dom dära papperna och så måste jag plugga, i mängder.

Satt just och tittade på ett program om enäggstrillingar. Dom gjorde ett roligt "experiment" för att se om man kan se någon skillnad på dom en och en, eller sen alla tillsammans. Man märkte knappt någon skillnad på dom, alls. Varav det går upp ett ljus i mitt huvud.

Folk som inte känner mig och min syster sådär jättemycket tycker att vi är nästintill identiska. Det är det jag tycker är så otroligt sjukt. Det är nästan två års skillnad på oss, hon är lång, jag är kort, våra personligheter är nästintill lika olika som natt och dag. Det finns så otroligt många skillnader på oss att jag snart börjar tro att folk är rätt så mycket synskadade.

Satans helvetes äckliga mardröm. Jag skulle göra vad som helst för att slippa den, trodde inte att det gick att den skulle bli mer extrem, men det kunde den tydligen.

Jag står där vid en väg/gata, en bilolycka har just inträffat. Först ser jag inte vem det är, jag försöker att springa dit, men det går inte.. Jag är fast där jag står, något håller mig tillbaka. Sedan öppnar den illa skadade personen dörren.. Det är han och jag föröker förtvivlat att springa dit. Jag hålls fortfarande fast. Han kryper mot mig, ber om hjälp. Han klarar sig aldrig fram mot mig och dör en kort bit ifrån mig. Nu över denna väg/gata finns en bro, där står folk, folk som jag känner. Dom gör ingenting för att hjälpa mig eller honom, dom bara hån skrattar.

Det är vid den här punkten jag vaknar, tårarna sprutar och jag skakar som ett asplöv. Jag vill inte somna om men efter ett tag händer det att jag gör det och då blir det samma scenario om igen.

Då var det den 4:e åter igen, ångesten kommer krypandes sådär och man mår genast mycket sämre. Minsta lilla kan få en att gå upp i högvarv och bli förbannad.
Sitter dock och lyssnar på Israel "Iz" Kaʻanoʻi Kamakawiwoʻole's verision av Somewhere over the rainbow och tårarna sprutar.
Dock vet jag att ingenting kan hjälpa mig vid detta tillfälle, känner mig svag och hjälplös. Och nej jag attentionwhorar inte..

Jag tror jag har nått botten av botten.