hiltonsuicide

How do you measure a year?

Det har gått strax över ett år sen jag började i ström (på vattudal), vilket jag är väldigt glad över att jag gjorde. Jag fick möta dom underbara vännerna (några av dom iaf) jag har just nu lite tidigare. Det har gått ungefär ett halvår sen jag mötte resten. Fast det känns som en mycket längre tid. Jag har tagit igen mitt sociala liv under  detta halvår känns det som, det som jag missade under i princip hela min tid på Grevåkerskolan, USCH!

Först och främst, många grattis och tack till min mamma! <3

Sen kan jag återgå till dagordningen. Varit en.. äventyrsfylld dag!
Bråkat/lekt med Angelica om en 1krona, skitit i matten totalt. På tal om matten så behöver jag inte gå på en enda lektion framöver och få ogiltig frånvaro på denna. \o/ Ska dock på möte med mamma/pappa, rektorn, Barbro och Susanne (heter hon så?) nästa vecka. Det kommer inte att sluta bra, eller.. Bara kanske.

Mina händer såg ut som om en enhörning hade bestämt sig för att spazza eller skita på mina händer idag på bilden. Lim och bomull över hela händerna, och ÄNDÅ så var det inte nog med bomull till ... dräkten..
Ska nu stoppa undan den lilla disk som fanns och troligen göra något..

Fy i helvetes satan, det är inte klokt så den där matteläraren är hemsk! Dock strejkade jag från matten, gick rätt så bra tills Barbro fick tag på oss, ajjabajja! Pratade med mammsen och pappsen om detta, de tyckte inte att det skulle gå till så som det gjorde och blev snarare arga på läraren.

Fann att lågstadieverisionen av jävulskap man kan hitta på ännu finns kvar upp i gymnasiet, underbart, riktiga mogenhetspoäng på det dära!

Kom även på att jag skulle vilja bli en bartender och öppna en bar, eller.. Kanske ska jag ändå fortsätta med mitt goal att bli proffsfotograf? Eller, nja.. Varför inte satsa på ett mer normalt yrke?

Även att jag vill resa någonstans, bara bort! Jag är totalt öppen för förslag på det där med att resa, bara jag har pengarna till det så!

Jag riktigt känner allt hopp för mänskligheten försvinna för varje artikel jag läser på blaskan som kallas aftonbladet. Jordan, den där supermodellen, tyckte att om man stjäl ska man tatueras på ett synligt ställe, som rakt över ansiktet. Vilket hon tyckte skulle stoppa människor från att stjäla. Yeah right.
Sen att Courtney Love går till attack mot de kvinnor som tydligen inte kan spela särskilt bra.. Borde ta och lyssna på sig själv först där.
Och herregud, Madonna, mitt stora störobjekt! Du är 50! Du borde vara en gammal skrynklig tant vid det här laget, inte en muskelknutte! Nu när du tjänade 990+ mille förra året, är det inte dags att börja dra sig tillbaka?

Nä, nu när man skrivit lite om det man läst och lite om sina tankar om det hela känns livet genast mycket bättre.

Sitter med center och multivitamin och funderar över alldagliga saker.
Det finns en gräns till hur förskräckt man kan se ut, eller hur? Om man knackar på en dörr får man vara beredd på det värsta, eller? Dessa funderingar föddes genom en HELT vanlig händelse, såsom att öppna en dörr.

Det var en försäljare som gick runt, och det råkade vara så att jag var ensam hemma och visste ingenting om det hela. Så när det väl ringer på dörren så skiter jag i att ropa "Kom in!" för att det skulle göra så ont och knappt låta vackert och inbjudande. Så jag bestämmer mig för att inte skita i vem det nu var och öppna. Jag sitter dock invirad i ett täcke och fryser, så jag tar med mig täcket och ramlar halvt om halvt nerför trappen. Väl framme så var jag mycket slut, svettig och såg allt i allt drägg ut. Inte som den där typiskt snygga bruden i en film när dom är sjuk, ICKE! Jag öppnar dörren, gubben ryggar bakåt, tittar förskräckt på mig och bara.. "Öh.. HEJ! *räcker fram handen saaaaakta*" Jag tittar på handen, tittar upp på honom, tittar ner på handen och upp på honom och skakar handen. "Hej." Ohgod, kråkljud är kärlek. "Eeeh du råkar inte ha mamma eller pappa hemma?!" "Nä.. Dom är ute." Vid detta laget ville jag stänga dörren, då det var en lång tystnad och jag bara tittade trött på honom. "Nä men då kommer jag nog tillbaka sen då. *flinar och börjar gå.*" Jomen tänkte jag, för all del. Jag stänger dörren med en smäll och går upp och lägger mig igen.

Sjukdag, underbart! Vaknar av alarmet som "bleelelelele...BLELELELE!!" på morgonen, slår av det. Helvete vad allt gör ont, från topp till tå, innanpå och utanpå. Varav jag ber mamma att sjukanmäla mig och somnar om.
Någon timme senare bombas jag av underbara sms från min underbara klass och jag blir tvungen att kliva upp då jag inte kan somna om. Går och sätter mig i soffan, Candi hoppar upp i mitt knä då hon märker att jag mår dåligt.. Ibland är hon en underbar hund. :) Glor på tv, underbart, ett dating program om hur en kvinna ska hitta sin PERFEKTA make. Riktigt dåligt.
Ska dock äta frukost nu.

Lördag kväll/natt, Angelica och Liss hälsar på. Angelica är hypat glad vilket är udda. Vi sitter och läser ur phonephucker och tjuvlyssnat och pratar ett bra tag. Ända tills vi bestämmer oss för att.. "Nu orkar vi inte vara kvar här något mer, nu går vi." och vips så gick vi till Angelica där vi funderade över varför chipsen var så goda då dom hade varit ur påsen ett tag. Samt att vi tittade på tv ett bra tag, MTV är då hemskt värdelöst.

---

Söndag morgon, fick INTE sova ut.. Helt jävla underbart.
Jag känner mig som något som liknar en brutalt misshandlad dammtuss, för vad vore världen utan det? Happ, bara att kliva upp efter minimala 6 timmars orolig sömn. Får en varm kopp choklad, det väger ju upp det hela totalt. Går tillbaka till rummet och statar datorn som låter som en krigsmaskin under andra världskriget.. Totalt underbart, vill ha tillbaka MIN underbara älskling!
Sätter mig och läser den här veckans postsecret, som då är söndagsnöjet #1! Inser att rummet behöver städas igen, men bestämmer mig för att skita i det ett bra tag.

Det är svårt att skriva sina tankar i ord, det kan bli fel och folk kan missupfatta och allt blir fel.
Men så kan man vara så övertydlig att det blir drygt att läsa, eller så otydlig att man inte ver hur man ska tolka det.
Men sen kan man nämna saker försent och det kan vara jävligt fel.

---

Efter att ha tagit en dusch, ätit sig mätt och ännu en gång läst ut Phonephucker så har man blivit någotlunda gladare.
Men det ändrar inte hur förbannat arg och äcklad jag är på vissa, vissa som inte ens förtjänar ens uppmärksamhet etc.

Underbara älskade klass som jag älskar så otroligt mycket. Älskar att ni finns där, ställer upp och lyssnar.
Har varit en rätt up and down dag idag.. Jag har varit besviken, arg, velat slå ner någon så brutalt, och glad.
Dagen inleddes med att kladda lite på bilden, gladhetsfaktor -10/10. Pratade lite, gick ner mot hjalmar, pratade lite till, gladhetsfaktor 0/10. Diskuterade otroligt underbara saker, kramades. Dagen fortsatte och gladhetsfaktorn ökade gradvis, Uppslagsjocke var förövrigt dagens hjälte.
Dagen led mot sitt slut och jag var med Frida efter skolan, hon införskaffade sig en piercing. Det mest komiska hände på vägen hem. Vi går där, så saktar en knallröd bil in, den liknar min pappas men strålkastarna bländar mig något så jag ser inte ansiktet eller registreringsplåten fullt. Tycker filuren i bilen liknar pappa med sin nerdragna mössa, cigaretten i munnen, och i förövrigt allt. "ÄRE PAPPA!?" han vevar då ner rutan och jag går lite mot bilen, han ser förskräckt ut. "Äe det var det inte." Och han utbrister i ett "va?" jag går vidare och hamnar sedan på ringarna.

"There is plenty more fish in the sea. But you're in the desert, alone."

Underbara helvete, istället för att hålla käften kan man tala ut. Jag riktigt hatar när folk inte säger saker som kan tolkas på enbart ETT sätt, utan bara säger saker som man kan tolka på två sätt.
Sen att man kan vara så otroligt dum om man tänker tillbaka. Varför gjorde jag inte något sånt förut?

Varför händer sådant skit när man försöker gå vidare med sitt liv?
Så vidrigt less på allt och alla vider.

Vilken smått underbar dag det har varit, förutom bristen av sömn.
Liss hade med sig gitarren idag, så vi satt och hade allsång och Liss spelade. Så fastnade vi på Wherever you will go, kom fram till att den var ganska bra ändå.
Satt förövrigt med Liss och Lina idag efter skolan, vad är grejen med att känna en sån kyla när man sitter och bara umgås med vänner i korridoren och varenda gång då man går förbi påväg till en lektion?
Vill man något kan man yttra sig högt istället för att bara blänga, det är aningen fel och fegt.

Är det så att jag bara är rentutav elak? Är det normalt att vara så jävla elak? Men jag har väl en viss rätt att vara det, eller? Så hemskt kul tycker jag faktiskt det är att planera saker, saker som förstör lite för andra. Det är en sån person jag är, just en sån hemsk person. Det som har lett mig till den här fantastiska slutsatsen är dagens prat med mina vänner.

Jag både älskar och hatar sjukdagar. Dels för att jag får se hur drägg ut jag vill, dels för att jag får frossa i barndomsminnen såsom Jem. Jag ogillar dom starkt för att jag missar dagar med min underbara klass och för att dom blir långtråkiga i slutet.
Sen att helgen kommer så lägligt efter sjukdagen, satan

---

Sen har jag även varit ut idag också, syrran skulle till bussen så hon drog med mig ut ett tag. Dräggig som man var..
Köpte godis och en bonaqua, dagen är gjord. Stog i vad som kändes som en evighet och väntade på bussen och övervägde starkt på att putta ner henne i snön. Men jag insåg att salladen skulle bli förstörd och man kan väl inte förstöra mat? När hennes buss väl kom så gick jag och kollade på skor, som vi alla vet att jag är i grovt behov av, hittade något åt hållet som passade mig men bestämde mig för att komma tillbaka senare.

Under sjukdagen har man sovit, läst bloggar, manga, haft otroligt allmänt tråk och saknat klassen.

Varför heter det rusningstrafik när bilarna kör så sakta?

Sitter så här tidigt på en tisdagmorgon och funderar, vad i HELVETE ska jag göra under dagen förutom att sova och städa? Kanske ha en sån där underbar må-bra-dag igen?

Fy satan i helvete vad det här lovet har gått snabbt, men det har varit så satans drygt och tråkigt. Med undantag för vissa dagar dock.. Tre dagar kvar tills skolan börjar, fy fan vad man längtar tills man möter alla sina vänner igen!

Igår var man dock med folk och hade det allmänt gott. Fikade först med Angelica och Liss på simon (ha! Jag använde INTE ica!) och pratade om allt och ingenting. Liss tryckte på en röd knapp två gånger, denna röda knapp fanns på en tomte med saxofon. Första gången funkade det inte, men andra gången..! Gick till Angelica efter att ha mumsat vindruvor och pratat med Lina på ica, sen kom Frida dit, stog och pratade ett tag innan jag Liss och Frida gick till konsum!

Vi köpte chips, godis, dricka och chokladpudding för en mysig filmkväll. Efter att ha ätit våran chokladpudding kladdades det på kylskåp. Först Tim, sen tänkte vi "fan han kan ju inte vara utan Jocke!", så blev Jocke ditkluddad, sen Amund, sen Angelica, sen jag, sen Frida och sist men inte minst Liss! :D Alla hade sina små saker. Efter ett tag glodde vi på American Pie 2 och mådde allmänt gott.