hiltonsuicide

Nu sitter jag här, med min halvtrasiga champisburk, ja då jag inte lyckats öppna den med händerna tack vare naglarna så fick jag ta hjälp av mina tänder. Det resulterade i en oöppnad burk UTAN den där roliga lilla saken, varav jag inte kan öppna och måste ropa på hjälp i all förtvivlan. Funderar fortfarande på vilka de glada vinkande och tutande fjortisraggarna var.

Jag har insett att jag kan inte somna utan mina självlysande armband längre. Jag måste ha ett som ligger och lyser på pallen brevid sängen. Helt omöjligt om jag inte har det.

Folk måste ju gråta glädjetårar för att jag uppdaterar med strunt så ofta, och inte vettiga saker.